Mitt stora intresse är konst i alla dess former allt från bildkonst, musik, dans, teater till arkitektur. Jag tycker också det är kul att analysera om vilket budskap konstnären vill förmedla med sitt verk.
Jag har gjort en bildanalys av en klassiker bland våra bildskatter, nämligen "Grindslanten", se bild ovan. :)
Materialanalys; Grindslanten är en oljemålning skapad av August Malmström år 1885.
Formanalys; Motivet är målat i ett horisontperspektiv så att man kan uppfatta gestalterna både nära och långt bort. Färgerna är lugna och jordnära och går mycket i gult och brunt.
Innehållsanalys; På bilden ser man en landsväg där några barn befinner sig vid en grind. I horisonten kan man se en hästskjuts som just har passerat. Den verkar vara på väg till kyrkan som man kan skymta långt borta. Vid grindens vänstra sida slåss några pojkar om en tillkastad slant. En pojke står upprätt och rakryggad och betraktar slagsmålet och håller ett knyte bakom ryggen. Han verkar inte bry sig om slanten. I horisonten kommer en nyfiken pojke springande ifrån en röd byggnad. I det högra hörnet av grinden sitter en flicka och gråter över sin omkullvälta korg. Det är bara en pojke på bilden som har skor. Det verkar som han precis har kommit in i bilden och försöker knycka åt sig slanten medan de tre övriga pojkarna ligger på marken och brottas. Vad det gäller könsroller tolkar jag att det kvinnliga könet är svaga och försiktiga och inte har så mycket att säga till om. Antingen gråter de eller- som kvinnan som står vid trädet framför huset- passivt betraktar. Medan de manliga könet inte är ett dugg rädda för att ta för sig.
Genetiskanalys; Tidens förutsättningar på landsbygden under 1800-talet - fattigt, religiöst och en hård kamp för överlevnad.
Funktionsanalys; Bildens målsättning är att ge en levande och fantasifull berättelse ur barnens värld och ge en stark känsla av realism inte minst i landskapet.
Sammanfattningsvis vill jag påstå att det är en mycket händelserik bild som man säkert kan tolka på många olika sätt. August Malmström är ju ingen "kändiskonstnär" som tex Zorn och varför jag tror att den här bilden blivit så känd beror främst på att den äldre generationen som är födda i slutet på 1800-talet och i början på 1900-talet känner igen sig och kan identifiera sig med motivet.
Att bilden blivit så känd kan rent av bara bero på hur den är uppbyggd. Det är en obalans i balans. Den ger ett suggestivt sug på flera nivåer.
SvaraRaderaFonden förmedlar en riktning in mot samma lugn som återfinns hos Isaak Levitan, medan förgrunden genom skicklig komposition förmedlar samma rytmik som Bruno Liljefors åstadkommer.
Fonden kryper in i förgrunden via gossen med knytet, den enda jämvikten i förgrunden. Denna förgrund bygger på ett antal trianglar som dessutom samverkar och sambinder de olika disparata delarna. Det finns åtminstone sju stycken tydliga trianglar i förgrunden som genom att bryta in i, eller vara del av varandra starkt bidrar till att leda runt blicken i bilden. Ta bort de båda mössorna på marken, och denna rytmik blir allvarligt störd.
Rytmiken i förgrunden har en starkare andhämtning än den som finns hos Bruno Liljefors.
Det genombrutna spjälstaketet till vänster utgör inte alls den stabila trygghet som stenmuren till höger är, där just den gråtande flickan blivit placerad. Malmström lyckas i varje enskildhet att kontrastera. Den öppna grindens ribbor leder med sina skarpa linjer blicken in mot fonden, bort från förgrundens kaos.
Den ende som har en tryggad inkomst är budgossen till vänster med sin kedja i västen, som ställt ifrån sig mjölkkrukan och släppt noteringshäftena på marken. Gossen med knytet är en "bättre" variant av budgossen, men en "sämre" medborgare eftersom han inte ens försöker skipa ordning (rättvisa?), vilket leder till att den enda jämvikten känns osympatisk, ur balans.
Målningen kan mycket väl kategoriseras som socialrealism. För mig visar den kort kapitalets förmåga att utarma intellektet och därmed den sociala tryggheten. Bilden är tidlös.
Jag får erkänna att jag saknar personligt irritabla problem på området genus, så jag ser heller inga möjligheter att infoga sådana tolkningar i bilden.
Lennart Arivall